En lördag gör ingen vardag – varför Västerås behöver en gaybar utan tvångströja

I lördags var det livat på Carlsson på Kajen. Club KAK arrangerade fest, den andra efter flera år av uppehåll. Det är ett initiativ som förtjänar en eloge. I en stad där utbudet annars är obefintligt, gör de en insats som bryter tystnaden.

Men de kan inte överrösta det faktum att vi i Västerås tvingas leva i tomrummet mellan eventen. En festkväll då och då kan inte ersätta behovet av kontinuitet. 

Det saknas en plats att slinka in på en vanlig tisdagskväll. En plats för en enkel öl i ett sammanhang där axlarna sjunker ner och där ingen behöver scanna av rummet innan de lägger handen på sin partners rygg. Det måste inte alltid vara storslaget. En utekväll kräver inte plymer, dragshow eller en regnbåge målad i pannan. Förstå oss rätt: Det är inget fel på glitter och glamour. Men när det blir det enda alternativet reduceras hbtq-livet lätt till en karikatyr.

Det finns en längtan efter det okonstlade. Att bara få finnas till, utan att behöva göra ett nummer av det. Problemet är att dagens alkohollagstiftning i princip omöjliggör den typen av platser. Kravet på matservering fungerar som en ekonomisk spärr för små, nischade mötesplatser. Lagen kräver att den som vill servera ett glas vin också måste kunna erbjuda ett varierat utbud av lagad mat. Det tvingar potentiella krogägare att investera stora summor i fullskaliga restaurangkök, ventilation och fettavskiljare. Lägg därtill att Västerås har jämförelsevis höga avgifter för tillsynen, vilket ytterligare ökar bördan. 

För att räkna hem en sådan investering, som enkelt landar runt miljonen, räcker det inte med en trogen skara stamgäster som vill umgås. Verksamheten måste breddas för att locka alla.

Och det är här vi landar i en paradox: När man försöker vara något för alla, slutar det ofta med att man inte är en trygg hamn för någon. Både samtalet tête-à-tête och community-känslan drunknar i kraven på bredd, matförsäljning och hög omsättning. Det unika suddas ut för att kalkylen ska gå ihop.

Därför är det både stort och välkommet att regeringen och Förenklingsrådet nu lagt fram skarpa förslag om att slopa kravet på matservering vid alkoholservering. Om förslaget blir verklighet, vilket kan ske redan nästa år, förändras spelplanen i grunden.

Detta är en frihetsreform för hela näringslivet. Det skulle sänka trösklarna för mikroföretag och möjliggöra en flora av nya koncept – från små vinbarer till specialiserade lounger – vilket gynnar stadens attraktionskraft stort. Men för hbtq-communityt är det mer än bara näringspolitik. Det är social infrastruktur.

Om matkravet försvinner förändras kalkylen fundamentalt. Då kan en eldsjäl öppna den där baren vi saknar, i en mindre lokal och med fokus på gemenskap snarare än menyplanering. Det möjliggör ett "vardagsrum" som inte behöver vara en storproduktion för att överleva.

Lördagens fest var ett bevis på att behovet finns. Nu är det dags att politiken gör det möjligt att skapa något som varar längre än en kväll. Regeringens förslag är nyckeln. Låt oss hoppas att det går hela vägen, så att vi kan ta bort tvångströjan på krogbranschen – för företagandets skull, för nöjeslivets skull, och för att vi ska kunna mötas på våra egna villkor.

Daniel Ernerot, ordförande, Öppna Moderater Västmanland
Klaus Sulila, ledamot, Öppna Moderater Västmanland